Romavisan

Jag satt på en bar i Roma 
och njöt cigarr aroma. 
Min vackra fysionoma 
mot mången kvinna le.

Då kom en brallisita. 
med former trés bonita. 
Och utan all invita
var hennes bystament.

Hon sa på Romamålo 
- Ni vara fagro tvålo 
och på förslagsfrivålo 
vi älska med varann.

Jag sade multo bene
vi gick bakom spaljéne 
där ingen kunde se’ne 
och gjorde tête à tête.

Vi têta lite granda
jag gjorde observanda 
att kvinna konfirmanda 
hon vara långt ifrån.

Mig vara på alerzo,
vi klänga korz och tvärzo. 
Till vi blev kall om stjärzo, 
så gick vi hem till hon.

Jag kyss’na mitt i nia 
hon ropa: -Madre mia 
Ni vara kyssgenia
och släckte armatur.

Då kom där en signore 
och skrek i hög tenore:
- Ni kan be Er fadre våre 
för jag är hennes man.

Så drog han rätt och slätto 
en jädrans lång stiletto. 
Jag kavla opp manchetto 
och drog min nagelfil.

Så eventuello 
började duello
I hans akterkastello 
jag rände instrument.

Han vred sig i sprirale 
och ropade tvi vale.
Så la’ han sig horisontale 
och sluta’ sina da’r.

Nu ligger han där i jordo 
begravd av fattigvårdo, 
men jag blev fast för mordo 
och satt i finkament.

Nu sitter jag i cello
och väntar på mamsello. 
Jag fäller mycket mjällo, 
men hon hörs aldrig av.

Så hör nu min morale 
älska ej femme fatale. 
Det slutar ofta male.
Ty, imorgon blir jag hängd.